Sedan 2000 finns ett nätverk i universitetsvärlden som kallas Suniweb. Tanken är att de som arbetar med webben på högskolor och universitet ska kunna träffas, inspireras och lösa problem tillsammans. Tanken är mycket god och bra saker har kommit ut av träffarna. Av någon anledning har vi på Göteborgs universitetsbibliotek alltid deltagit, tillsammans med andra från gemensamma förvaltningen och it-avdelningen på GU. Ibland har ett fåtal andra universitets- eller högskolebibliotek varit med, men oftast är vi de enda.
Anledningen kan vara att det oftast diskuteras ämnen som ”enbart” rör den centrala webborganisationen. När informatörer pratar om den primära målgruppen ”presumtiva studenter” och hur universitetens startsidor ska utformas för dem, ringer det inte direkt några klockor i biblioteksvärlden. Vår primära målgrupp är snarare de studenter som redan är antagna och de forskare som behöver tillgång till vårt material. Men diskussionen breddas varje år och när forskare och studenter börjar göra sina röster mer hörda måste biblioteken inse att de har saker att bidra med, inte minst därför att vi oftast är universitetens största leverantör av tjänster och trots det sällan integrerade med övriga webben.
Vi träffades på Malmö högskola den 26–27 maj. Runt 85 deltagare kom från Chalmers, KTH, Örebro, Linköping, Karlstad, Mälardalen, Växjö och många fler universitet eller högskolor. Rollerna varierar, det finns allt från utvecklare, webmasters, informatörer och systemförvaltare till redaktörer.
Programmet bjöd på varierande och ovanligt intressanta föreläsningar och workshops. Måns Adler, skaparen av tjänsten Bambuser, fick rocka loss i en timma om kommunikation och idéer sett ur ett historiskt perspektiv för att sedan prata lite om tankarna bakom tjänsten. Den påminner en del om Qik och det man gör är att skicka live-video från sin mobil direkt ut på nätet. Alltså en sändningsbuss a la SVT för 30 miljoner, men avskalad och lite billigare för gemene man. Man installerar alltså ett program i mobilen och kopplar sedan upp sig och streamar ut fotbollsmatchen i division 4 eller föreläsningen runt hörnet till deras webb, där vem som helst (eller inbjudna) kan ta del av den och direkt skicka kommentarer (typ chatta). Den som sänder från mobilen ser inläggen och kan svara på dem direkt. Räddningstjänsten i Göteborg använder det för att kommunicera med ledningscentralen.
Richard Gatarski var en annan skön kille som är ekonomie doktor och har många års erfarenhet av hur det är att vara forskare i en värld som knappt fattat att den blivit digital. När han skrev sin första avhandling ville han publicera den digitalt, men hans handledare förstod inte vad han pratade om och till slut blev det en vanlig pappershistoria ändå. När han slutade på ett universitet fick han sin blogg raderad när han kontaktade it-avdelningen för att få hjälp med att kunna kommentera sina gamla inlägg.
Richard är ganska provokativ och gick under sin föreläsning så långt som att fråga om ens universiteten finns kvar om tio år. Bilden av kunskap har förändrats radikalt, från lärare till elev till dagens sociala media där studenterna kommunicerar med varandra istället och hur kommer det att forma framtiden? Ja, han var kanske i vissa fall lika luddig som jag är i mina formuleringar. Dock var han cool, för han sa ”Twitterkyrkan” istället för ”Feskekôrkan” när han i en passus skulle referera till en resa han gjort nyligen.
Kolla förresten in TED, Technology Entertainment and Design där föreläsningar från konferenser läggs upp och vissa även översätts med crowdsourcing, en cool bi-effekt är att man kan hoppa runt i filmen med klick i texten vid sidan om.
Google Analytics avhandaldes också. En liten workshop med John Wedderburn från Lunds universitet hölls där kontentan var att fokusera mer på att mäta ”conversions”, alltså hur många av våra besökare vi faktiskt får att utföra en handling som är förväntad. Exakt hur vi översätter det för biblioteken vet jag inte, men säg att en besökare som kommer in i bibliotekskatalogen bör köa eller reservera på en bok, eller som minsta möjliga krav i alla fall ska hitta något (!) – ja, då har vi lyckats. Hur många unika besökare eller sidvisningar som sedan sker kommer att bli mer irrelevant.
På ett liknande spår pratade Fredrik Wackå och tog upp lite klockrena exempel på kommuners sidor om sophämtning, där kärlens material (plast) verkade vara en viktigare information än att berätta om när soporna hämtas vid just ditt hus. Och så mätningen, att utvärdera nyttan med tjänsten och hur väl besökarna lyckas med att utföra sina uppgifter snarare än sidvisningar och besök.
Också GU fick lite stryk, Naturvetenskaplinga fakulteten har lite filmer med ”studenter berättar”, men när man sett klart på filmerna och vill börja studera saknas något på sidan – nämnligen det naturliga steget, call to action som det kallas, att gå vidare till kurskatalogen eller andra relevanta sidor där man fångar upp det skapade intresset. Där tappade man plötsligt sin conversion. Synd.
Fredrik pushade också för A/B-tester, som t ex Google hjälper till med i Analytics. Man slumpar alltså ut två olika varianter av en sida eller en del av en sida och mäter sedan vilken som fick flest klick. ”Mer beroendeframkallande än crack” summerade herr Wackå det med.
Arbetar du med webben på bibliotek inom universitetsvärlden ska du inte vara rädd för Suniweb. Det som diskuteras och föreläses om är högst relevant för oss också, och vi har kompetens och insikt i mycket som universiteten behöver. Nästa år arrangeras det av KTH i Stockholm.
Rolf Johansson 
Senaste kommentarer